14 August, 2025, 12:59 PM
STUDIER OM HGH
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Introduktion
2. Studie om för- och nackdelar med hgh på vuxna med GH-brist
3. Studie om HGH hos uthållighetstränade och anabolism
4. Studie kring HGH effekt på fysisk arbetskapacitet samt hjärtstruktur och funktion
5. Studie kring bioidentiskt tillförsel av HGH och påverkan på organ samt sköldkörtel och insulin
6. Studie på friska som får högdos HGH
7. Sammanfattning
8. Referenser
1.Introduktion
I vilken utsträckning tillväxthormon (GH) självt inducerar betydande anabolism är fortfarande omtvistat. GH:s anabola effekter i muskler medieras delvis via IGF-I, även om IGF-I-oberoende vägar också har föreslagits. IGF-I produceras i levern men även i andra vävnader, inklusive skelettmuskulatur som uttrycker GH-receptorn. Sambandet mellan cirkulerande IGF-I och det lokalt producerade IGF-I i muskler är inte helt förstått, men det är troligt att båda formerna spelar en roll i muskeltillväxten. Efter administrering av rekombinant human GH (rhGH) i kombination med motståndsträning var GH-frisättningen efter träning kopplad till ökad uttryck av muskel-specifikt IGF-I (MGF), vilket aktiverar satellitceller för fusion med muskelceller. (1)
Vuxna med GH-brist som fick fysiologiska doser av hgh mellan 0,2–1 mg (0,6–3 iu) med genomsnittsvikt på 80 kg fick ökad Lean massa och minskad fett enligt några studier. I annan studie som pågick ett halvår visade inte på ökad muskelmassa i denna grupp. Man tittar alltså på tillförsel av hgh hos vuxna med GH-brist. GH (0,5–2,2 mg/dag) har visat sig öka träningskapaciteten, förbättra trötthetsskalan och den övergripande livskvaliteten i denna population. GH har också visat sig öka muskelmassa och styrka efter 3 år, och efter 10–15 år, även om ingen effekt på muskeltyp noterades efter 6 månaders behandling enligt en annan studie. Två metaanalyser rapporterade ingen effekt på muskelstyrka efter behandling på mindre än 12 månader. På molekylär nivå påverkar inte GH direkt proteinnedbrytning, men det verkar förbättra proteinsyntesen i skelettmuskulatur via IGF-I-beroende mekanismer. Andra studier har dock inte sett någon effekt av GH på muskelnivå.
Sammanfattning: Graden av GH:s anabola effekt och de potentiella mekanismerna som medierar dessa effekter vid fysiologiska doser är fortfarande kontroversiella. Vissa studier talar för att vuxna med GH-brist som får fysiologiska nivåer av hgh får ökad Lean massa, medan andra studier inte kunnat påvisa detta. (1)
2. Långvariga för- och nackdelar/risker av HGH-behandling hos vuxna med GH-brist
Här tas allt som hittats i studier både för- och nackdelar och sammanfogats i studien.
* Kroppssammansättning:
- Fördelar: Minskad fettmassa. Ökad Lean massa. Ökad muskelstyrka.
- Nackdelar: Ökad BMI, ökad midjemått och ökad midje-höftförhållande. Å andra sidan rapporterar de flesta långtidsstudier ingen effekt av GH-ersättningsterapi på midje-höftförhållande eller midjeomkrets. En liten men signifikant ökning av midjemåttet har rapporterats i en studie.
* Benmetabolism:
- Fördelar: Ökad benmineraldensitet.
- Nackdelar: Effekt på incidens av fraktur inte känd.
* Hälsokvalitet:
- Fördelar: Förbättrad livskvalitet hos patienter som har lägre livskvalitet.
- Nackdelar: Ingen förbättring hos individer som har bra livskvalitet.
* Kardiovaskulära markörer:
- Fördelar: Ökad HDL, minskad LDL, minskat diastoliskt blodtryck, minskning av innersta lagret på kranskärlets tjocklek.
- Nackdelar: Minskad insulinkänslighet, ökad fasteglukos och insulinutsöndring. Trend till öka metaboliskt syndrom. Ökad Lipoprotein (a).
* Kardiovaskulär sjukdom:
- Fördelar: Minskad incidens av hjärtinfarkt.
- Nackdelar: Trend till ökad cerebrovaskulär sjukdom.
* Neoplasm/Cancer:
- Fördelar: Ingen total risk för cancer hos vuxna med GH-brist.
- Nackdelar: Tendens till ökad risk för sekundär cancer hos barn som överlevt och behandlats med HGH. Vissa subgrupper har ökad risk för specifik cancer. (2)
3. Studie om HGH hos uthållighetstränade och anabolism
De anabola effekterna av tillväxthormon (GH) hos vuxna och barn med GH-brist är väl dokumenterade. Ersättning med GH hos dessa individer främjar proteinsyntes och minskar den irreversibla förlusten av protein genom oxidation. Även om det är känt att idrottare ofta själv administrerar GH, är dess effekter på proteinmetabolism i detta sammanhang okända. Denna studie var utformad för att avgöra om fyra veckors högdos administrering av rekombinant human GH (r-hGH) förändrar hela kroppens leucinkinetik hos uthållighetstränade idrottare i vila samt under och efter 30 minuters träning vid 60 % av maximal syreupptagningsförmåga. Elva uthållighetstränade manliga idrottare deltog, varav sex randomiserades att ta r-hGH (0,067 mg/kg·d), och fem att ta placebo. Hela kroppens leucinutbyten mättes i vila, samt under och efter träning, med hjälp av en 5-timmars primad konstant infusion av 1-[13C]leucin, från vilken hastigheten för leucinens förekomst (en indikator på protein-nedbrytning), leucinoxidation och icke-oxidativ leucinhantering (en indikator på proteinsyntes) uppskattades. Vid vilotillstånd ökade r-hGH-administration hastigheten för leucinens förekomst och icke-oxidativ leucinhantering, samt minskade leucinoxidationen (P < 0,01). Denna effekt var synlig efter en vecka och blev mer uttalad efter fyra veckor av r-hGH-behandling (P < 0,05). Under och efter träning dämpade GH den träninginducerade ökningen av leucinoxidation (P < 0,05). Inga förändringar observerades hos placebo-behandlade försökspersoner jämfört med baslinjestudien. Slutsatsen är att GH-administration hos uthållighetstränade manliga idrottare har en netto-anabol effekt på hela kroppens proteinmetabolism i vila samt under och efter träning. (3)
4. Studie kring HGH effekt på fysisk arbetskapacitet samt hjärtstruktur och funktion
Effekterna av sex månaders behandling med rekombinant human tillväxthormon (hGH) på fysisk arbetskapacitet samt hjärtats struktur och funktion undersöktes i en dubbelblind, placebokontrollerad studie med 20 patienter med hGH-brist från vuxen ålder.
Dosen på 12,5 mikrogram/kg kroppsvikt administrerades dagligen subkutant (3,75 iu dagligen vid 100 kg kroppsvikt). Syreupptagning (VO2), koldioxidproduktion och ventilationsvolymer mättes under träning på cykelspiroergometer. M-mode ekkokardiografi användes för att mäta hjärtfunktionen.
Resultat:
- Signifikant ökning i VO2 max per kg kroppsvikt (från 23,2 till 30,0 mL/min·kg BW, P < 0,01) i hGH-gruppen.
- Ingen signifikant förändring per fettfri kroppsmassa i någon grupp.
- Maximal O2-puls ökade (från 15,2 till 19,6 mL/slag, P < 0,01).
- Maximal effekt ökade (från 192,5 till 227,5 watt, P < 0,01).
- Inga signifikanta förändringar i hjärtats strukturer efter 6 månader.
Slutsats: hGH-behandling förbättrade syreupptagning och träningskapacitet hos vuxna med hGH-brist, troligen p.g.a. ökad muskelstyrka och muskelvolym, men utan signifikant påverkan på hjärtats struktur. (4)
5. Studie kring bioidentiskt tillförsel av HGH och påverkan på organ, sköldkörtel och insulin
Farmakokinetiken, säkerheten och de endokrina effekterna av äkta human tillväxthormon (bio-hGH), producerat genom genuttryck av hGH i en däggdjurscellinje, studerades hos sex friska unga män som fick 0,2 U/kg/dag subkutant i fem dagar. Under behandlingsveckan undersöktes förändringar i natriumbalans och sköldkörtelfunktion, och säkerhetsparametrar övervakades under tre veckor. Tillväxthormonnivåerna nådde ett genomsnitt på 106 mIU/l efter 3,3 timmar från första dosen och orsakade en signifikant ökning av somatomedin C, fria fettsyror, fasteblodsocker och insulin. Bio-hGH-administration resulterade i en signifikant viktökning (från 80,0 till 81,1 kg; P < 0,01) och en markant minskning i urinutsöndring av natrium (från 196 till 45 mmol/dag; P < 0,025). Serum T3 ökade under behandlingen och var kopplat till förändringar i fria thyroxinnivåer och TSH-koncentrationer. Hjärt-, lever-, njur-, biokemiska, hematologiska, endokrina och immunologiska funktioner förblev normala under hela studien. Inga antikroppar mot hGH eller värdcellprotein utvecklades. Resultaten visar att bio-hGH är säkert på kort sikt, väl tolererat och har farmakokinetiska och biologiska egenskaper liknande de hos pituitärt hGH, samt påverkar natriumbalansen och sköldkörtelfunktionen. Studien understryker vikten av att övervaka patienter för effekter på natriumretention, kolhydratmetabolism och sköldkörtelfunktion vid användning av hGH-doser på 1,0 U/kg/vecka eller mer, särskilt hos patienter med GH-responsiv kortvuxenhet. (5)
6. Studie på friska som får högdos HGH
För att utvärdera farmakokinetiken för tillväxthormon (GH) och dess effekter på IGF-I, glukos, insulin, icke-esterifierade fettsyror (NEFA) och triglycerider (TG) studerades femton friska japanska vuxna män (20–27 år). Deltagarna delades in i tre grupper och fick en enstaka subkutan injektion av 0,075, 0,15 och 0,30 IU/kg GH. Deltagarna i 0,30 IU/kg-gruppen fick dessutom behandling i ytterligare 6 dagar. Efter en engångsadministrering ökade Cmax och AUC för GH dosberoende. En signifikant positiv korrelation observerades mellan AUC och T1/2. Totalt kroppsklärens var signifikant högre i 0,075 IU/kg-gruppen och visade en negativ korrelation med Cmax och AUC. Efter engångsadministrering ökade serum IGF-I-koncentrationerna gradvis. I den upprepade behandlingsgruppen (0,30 IU/kg) nådde IGF-I-nivåerna en signifikant hög nivå på dag 4 och förblev höga fram till dag 8. Det fanns ingen signifikant skillnad i den diurnala förändringen av blodglukos och seruminsulin mellan grupperna efter engångsadministreringen. I 0,30 IU/kg-gruppen var insulinhalten signifikant högre på dag 7 än på dag 1. Serumkoncentrationerna av NEFA ökade över tid efter administreringen i alla grupper. Triglyceridkoncentrationerna förändrades inte efter en engångsbehandling men ökade signifikant på dag 7 i de som behandlades upprepade gånger med 0,30 IU/kg/dag. Detta tros bero på den höga dosen GH. Slutsatsen är att högre doser GH har en betydande påverkan på kolhydrat- och lipidmetabolismen, men det är fortfarande nödvändigt att undersöka långtidseffekterna av de ökade nivåerna av insulin och triglycerider, även om de är reversibla, på glukos- och lipidmetabolismen. (6)
7. Sammanfattning
Hos vuxna med GH brist som får HGH finns studier som talar för och andra studier som talar emot anabolism. Hos vuxna med GH brist finns långsiktiga för- och nackdelar med hgh. HGH hos uthållighetstränade idrottare får man anabol effekt av hgh. För vuxna med GH brist som fick HGH på dos 3,75iu om man ex väger 100 kg i ett halvår hade ingen negativ påverkan på hjärtfunktion och detta undersöktes med ultraljud av hjärtat samt man såg även förbättrad syreupptagningsförmåga. I liten studie såg man att bioidentiskt tillförsel av HGH leder till vätskeansamling genom njuren via upptag av natrium, ökad omvandling av t4 till t3, däremot förblev Hjärt-, lever-, njur-, biokemiska, hematologiska, endokrina och immunologiska funktioner normala. I japansk studie på friska män studerades högdos tillförsel av hgh uppemot 0,3IU/kg dvs 30 iu om man väger 100 kg. I referensen till denna studie har jag bifogat länk där man kan läsa hela artikeln och se grafer på att IGF-1 på 0,3IU/kg medförde att man tillslut nådde platå på omkring IGF-1 800. Tar man HGH 6-7 iu och får 600-700 i IGF-1 tycker jag personligen inte man skall ta högre dos. Finns som nämnt ovan studie som visar 3,75 IU är säkert för hjärtat. Däremot med höga doser HGH ökar risken markant för bland annat hjärtmuskelförstoring och hjärtsvikt.
8. REFERENSER
1.Anderson LJ et al. Mol Cell Endocrinol. 2018
2. Díez JJ et al. Int J Mol Sci. 2018
3. Healy ML et al. J Clin Endocrinol Metab. 2003
4. Nass R et al. J Clin Endocrinol Metab. 1995
5. Ho KY et al. Clin Endocrinol (Oxf). 1989
6. Tanaka T et al. Endocr J. 1999
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Introduktion
2. Studie om för- och nackdelar med hgh på vuxna med GH-brist
3. Studie om HGH hos uthållighetstränade och anabolism
4. Studie kring HGH effekt på fysisk arbetskapacitet samt hjärtstruktur och funktion
5. Studie kring bioidentiskt tillförsel av HGH och påverkan på organ samt sköldkörtel och insulin
6. Studie på friska som får högdos HGH
7. Sammanfattning
8. Referenser
1.Introduktion
I vilken utsträckning tillväxthormon (GH) självt inducerar betydande anabolism är fortfarande omtvistat. GH:s anabola effekter i muskler medieras delvis via IGF-I, även om IGF-I-oberoende vägar också har föreslagits. IGF-I produceras i levern men även i andra vävnader, inklusive skelettmuskulatur som uttrycker GH-receptorn. Sambandet mellan cirkulerande IGF-I och det lokalt producerade IGF-I i muskler är inte helt förstått, men det är troligt att båda formerna spelar en roll i muskeltillväxten. Efter administrering av rekombinant human GH (rhGH) i kombination med motståndsträning var GH-frisättningen efter träning kopplad till ökad uttryck av muskel-specifikt IGF-I (MGF), vilket aktiverar satellitceller för fusion med muskelceller. (1)
Vuxna med GH-brist som fick fysiologiska doser av hgh mellan 0,2–1 mg (0,6–3 iu) med genomsnittsvikt på 80 kg fick ökad Lean massa och minskad fett enligt några studier. I annan studie som pågick ett halvår visade inte på ökad muskelmassa i denna grupp. Man tittar alltså på tillförsel av hgh hos vuxna med GH-brist. GH (0,5–2,2 mg/dag) har visat sig öka träningskapaciteten, förbättra trötthetsskalan och den övergripande livskvaliteten i denna population. GH har också visat sig öka muskelmassa och styrka efter 3 år, och efter 10–15 år, även om ingen effekt på muskeltyp noterades efter 6 månaders behandling enligt en annan studie. Två metaanalyser rapporterade ingen effekt på muskelstyrka efter behandling på mindre än 12 månader. På molekylär nivå påverkar inte GH direkt proteinnedbrytning, men det verkar förbättra proteinsyntesen i skelettmuskulatur via IGF-I-beroende mekanismer. Andra studier har dock inte sett någon effekt av GH på muskelnivå.
Sammanfattning: Graden av GH:s anabola effekt och de potentiella mekanismerna som medierar dessa effekter vid fysiologiska doser är fortfarande kontroversiella. Vissa studier talar för att vuxna med GH-brist som får fysiologiska nivåer av hgh får ökad Lean massa, medan andra studier inte kunnat påvisa detta. (1)
2. Långvariga för- och nackdelar/risker av HGH-behandling hos vuxna med GH-brist
Här tas allt som hittats i studier både för- och nackdelar och sammanfogats i studien.
* Kroppssammansättning:
- Fördelar: Minskad fettmassa. Ökad Lean massa. Ökad muskelstyrka.
- Nackdelar: Ökad BMI, ökad midjemått och ökad midje-höftförhållande. Å andra sidan rapporterar de flesta långtidsstudier ingen effekt av GH-ersättningsterapi på midje-höftförhållande eller midjeomkrets. En liten men signifikant ökning av midjemåttet har rapporterats i en studie.
* Benmetabolism:
- Fördelar: Ökad benmineraldensitet.
- Nackdelar: Effekt på incidens av fraktur inte känd.
* Hälsokvalitet:
- Fördelar: Förbättrad livskvalitet hos patienter som har lägre livskvalitet.
- Nackdelar: Ingen förbättring hos individer som har bra livskvalitet.
* Kardiovaskulära markörer:
- Fördelar: Ökad HDL, minskad LDL, minskat diastoliskt blodtryck, minskning av innersta lagret på kranskärlets tjocklek.
- Nackdelar: Minskad insulinkänslighet, ökad fasteglukos och insulinutsöndring. Trend till öka metaboliskt syndrom. Ökad Lipoprotein (a).
* Kardiovaskulär sjukdom:
- Fördelar: Minskad incidens av hjärtinfarkt.
- Nackdelar: Trend till ökad cerebrovaskulär sjukdom.
* Neoplasm/Cancer:
- Fördelar: Ingen total risk för cancer hos vuxna med GH-brist.
- Nackdelar: Tendens till ökad risk för sekundär cancer hos barn som överlevt och behandlats med HGH. Vissa subgrupper har ökad risk för specifik cancer. (2)
3. Studie om HGH hos uthållighetstränade och anabolism
De anabola effekterna av tillväxthormon (GH) hos vuxna och barn med GH-brist är väl dokumenterade. Ersättning med GH hos dessa individer främjar proteinsyntes och minskar den irreversibla förlusten av protein genom oxidation. Även om det är känt att idrottare ofta själv administrerar GH, är dess effekter på proteinmetabolism i detta sammanhang okända. Denna studie var utformad för att avgöra om fyra veckors högdos administrering av rekombinant human GH (r-hGH) förändrar hela kroppens leucinkinetik hos uthållighetstränade idrottare i vila samt under och efter 30 minuters träning vid 60 % av maximal syreupptagningsförmåga. Elva uthållighetstränade manliga idrottare deltog, varav sex randomiserades att ta r-hGH (0,067 mg/kg·d), och fem att ta placebo. Hela kroppens leucinutbyten mättes i vila, samt under och efter träning, med hjälp av en 5-timmars primad konstant infusion av 1-[13C]leucin, från vilken hastigheten för leucinens förekomst (en indikator på protein-nedbrytning), leucinoxidation och icke-oxidativ leucinhantering (en indikator på proteinsyntes) uppskattades. Vid vilotillstånd ökade r-hGH-administration hastigheten för leucinens förekomst och icke-oxidativ leucinhantering, samt minskade leucinoxidationen (P < 0,01). Denna effekt var synlig efter en vecka och blev mer uttalad efter fyra veckor av r-hGH-behandling (P < 0,05). Under och efter träning dämpade GH den träninginducerade ökningen av leucinoxidation (P < 0,05). Inga förändringar observerades hos placebo-behandlade försökspersoner jämfört med baslinjestudien. Slutsatsen är att GH-administration hos uthållighetstränade manliga idrottare har en netto-anabol effekt på hela kroppens proteinmetabolism i vila samt under och efter träning. (3)
4. Studie kring HGH effekt på fysisk arbetskapacitet samt hjärtstruktur och funktion
Effekterna av sex månaders behandling med rekombinant human tillväxthormon (hGH) på fysisk arbetskapacitet samt hjärtats struktur och funktion undersöktes i en dubbelblind, placebokontrollerad studie med 20 patienter med hGH-brist från vuxen ålder.
Dosen på 12,5 mikrogram/kg kroppsvikt administrerades dagligen subkutant (3,75 iu dagligen vid 100 kg kroppsvikt). Syreupptagning (VO2), koldioxidproduktion och ventilationsvolymer mättes under träning på cykelspiroergometer. M-mode ekkokardiografi användes för att mäta hjärtfunktionen.
Resultat:
- Signifikant ökning i VO2 max per kg kroppsvikt (från 23,2 till 30,0 mL/min·kg BW, P < 0,01) i hGH-gruppen.
- Ingen signifikant förändring per fettfri kroppsmassa i någon grupp.
- Maximal O2-puls ökade (från 15,2 till 19,6 mL/slag, P < 0,01).
- Maximal effekt ökade (från 192,5 till 227,5 watt, P < 0,01).
- Inga signifikanta förändringar i hjärtats strukturer efter 6 månader.
Slutsats: hGH-behandling förbättrade syreupptagning och träningskapacitet hos vuxna med hGH-brist, troligen p.g.a. ökad muskelstyrka och muskelvolym, men utan signifikant påverkan på hjärtats struktur. (4)
5. Studie kring bioidentiskt tillförsel av HGH och påverkan på organ, sköldkörtel och insulin
Farmakokinetiken, säkerheten och de endokrina effekterna av äkta human tillväxthormon (bio-hGH), producerat genom genuttryck av hGH i en däggdjurscellinje, studerades hos sex friska unga män som fick 0,2 U/kg/dag subkutant i fem dagar. Under behandlingsveckan undersöktes förändringar i natriumbalans och sköldkörtelfunktion, och säkerhetsparametrar övervakades under tre veckor. Tillväxthormonnivåerna nådde ett genomsnitt på 106 mIU/l efter 3,3 timmar från första dosen och orsakade en signifikant ökning av somatomedin C, fria fettsyror, fasteblodsocker och insulin. Bio-hGH-administration resulterade i en signifikant viktökning (från 80,0 till 81,1 kg; P < 0,01) och en markant minskning i urinutsöndring av natrium (från 196 till 45 mmol/dag; P < 0,025). Serum T3 ökade under behandlingen och var kopplat till förändringar i fria thyroxinnivåer och TSH-koncentrationer. Hjärt-, lever-, njur-, biokemiska, hematologiska, endokrina och immunologiska funktioner förblev normala under hela studien. Inga antikroppar mot hGH eller värdcellprotein utvecklades. Resultaten visar att bio-hGH är säkert på kort sikt, väl tolererat och har farmakokinetiska och biologiska egenskaper liknande de hos pituitärt hGH, samt påverkar natriumbalansen och sköldkörtelfunktionen. Studien understryker vikten av att övervaka patienter för effekter på natriumretention, kolhydratmetabolism och sköldkörtelfunktion vid användning av hGH-doser på 1,0 U/kg/vecka eller mer, särskilt hos patienter med GH-responsiv kortvuxenhet. (5)
6. Studie på friska som får högdos HGH
För att utvärdera farmakokinetiken för tillväxthormon (GH) och dess effekter på IGF-I, glukos, insulin, icke-esterifierade fettsyror (NEFA) och triglycerider (TG) studerades femton friska japanska vuxna män (20–27 år). Deltagarna delades in i tre grupper och fick en enstaka subkutan injektion av 0,075, 0,15 och 0,30 IU/kg GH. Deltagarna i 0,30 IU/kg-gruppen fick dessutom behandling i ytterligare 6 dagar. Efter en engångsadministrering ökade Cmax och AUC för GH dosberoende. En signifikant positiv korrelation observerades mellan AUC och T1/2. Totalt kroppsklärens var signifikant högre i 0,075 IU/kg-gruppen och visade en negativ korrelation med Cmax och AUC. Efter engångsadministrering ökade serum IGF-I-koncentrationerna gradvis. I den upprepade behandlingsgruppen (0,30 IU/kg) nådde IGF-I-nivåerna en signifikant hög nivå på dag 4 och förblev höga fram till dag 8. Det fanns ingen signifikant skillnad i den diurnala förändringen av blodglukos och seruminsulin mellan grupperna efter engångsadministreringen. I 0,30 IU/kg-gruppen var insulinhalten signifikant högre på dag 7 än på dag 1. Serumkoncentrationerna av NEFA ökade över tid efter administreringen i alla grupper. Triglyceridkoncentrationerna förändrades inte efter en engångsbehandling men ökade signifikant på dag 7 i de som behandlades upprepade gånger med 0,30 IU/kg/dag. Detta tros bero på den höga dosen GH. Slutsatsen är att högre doser GH har en betydande påverkan på kolhydrat- och lipidmetabolismen, men det är fortfarande nödvändigt att undersöka långtidseffekterna av de ökade nivåerna av insulin och triglycerider, även om de är reversibla, på glukos- och lipidmetabolismen. (6)
7. Sammanfattning
Hos vuxna med GH brist som får HGH finns studier som talar för och andra studier som talar emot anabolism. Hos vuxna med GH brist finns långsiktiga för- och nackdelar med hgh. HGH hos uthållighetstränade idrottare får man anabol effekt av hgh. För vuxna med GH brist som fick HGH på dos 3,75iu om man ex väger 100 kg i ett halvår hade ingen negativ påverkan på hjärtfunktion och detta undersöktes med ultraljud av hjärtat samt man såg även förbättrad syreupptagningsförmåga. I liten studie såg man att bioidentiskt tillförsel av HGH leder till vätskeansamling genom njuren via upptag av natrium, ökad omvandling av t4 till t3, däremot förblev Hjärt-, lever-, njur-, biokemiska, hematologiska, endokrina och immunologiska funktioner normala. I japansk studie på friska män studerades högdos tillförsel av hgh uppemot 0,3IU/kg dvs 30 iu om man väger 100 kg. I referensen till denna studie har jag bifogat länk där man kan läsa hela artikeln och se grafer på att IGF-1 på 0,3IU/kg medförde att man tillslut nådde platå på omkring IGF-1 800. Tar man HGH 6-7 iu och får 600-700 i IGF-1 tycker jag personligen inte man skall ta högre dos. Finns som nämnt ovan studie som visar 3,75 IU är säkert för hjärtat. Däremot med höga doser HGH ökar risken markant för bland annat hjärtmuskelförstoring och hjärtsvikt.
8. REFERENSER
1.Anderson LJ et al. Mol Cell Endocrinol. 2018
2. Díez JJ et al. Int J Mol Sci. 2018
3. Healy ML et al. J Clin Endocrinol Metab. 2003
4. Nass R et al. J Clin Endocrinol Metab. 1995
5. Ho KY et al. Clin Endocrinol (Oxf). 1989
6. Tanaka T et al. Endocr J. 1999